vet ni hur många ggr ja tänkt ringa henne.. min mamma, ni vet dom där samtalen man har me SIN MAMMA...
mamma... va gör ja nu, hur ska ja göra nu, mamma min unge....
hon vt ju bäst, lr hur!?
Annars ringer hon ju dig.... för hon vet ju, hon känner på sig när d inte e som d ska

innan man kommer på.... ja just d! ja har ju ingen mamma att ringa längre.
ibland har ja tänkt tanken... "morsan har inte ringt på flera dar... jaha..." " då mår hon la inte bra"
oftast vet ja varför det hände... varför hon inte ringde.. ja ställde ultimatum.
 mådde hon dåligt, manodeprissiv, va d ingen mening att ringa.
 ni som aldrig pratat me en manodeprissiv människa kan aldrig föreställa er hur d e o prata me en...
d e som o prata me en helt okänd person..
ni vet "fyllot" som kommer fram o pratar me er spontant, o ni bara tänker "pinsamt" (dom behöver inte ens va påverkade)
så e d, fast annorlunda... en okänd person kan man skita i, men en familjemedlem kan du inte skita i...
den kan man bara dissa, o sen må dåligt för ni dissat den..
dilemma...

sen när ni pratar me han/hon 5 dar senare vet personen inte om att detta hänt.. dom minns inte va dom sagt..
DU minns bara att du dissat dom, för d va inte DEN personen DU pratat me, d va "den andre"
detta e skit svårt att förklara

ja bara saknar nån som ringer mig för o fråga hur ja mår!
ja bara saknar nån som ringer o vill berätta va hon gjort idag
ja bara saknar nån som ringer o berättar att hon köpt en present till Billy

ja bara saknar henne...
hon missa min uppväxt, o nu missar hon min sons, d bara stör mig så in i helvete