d värsta me o boka begravning e o veta att dagen snart kommer... o den dagen e imorgon.
känns inge vidare att begrava sin mamma, o absolut inte sin mamma som bara blev 47 år.
ja har vänner som e i hennes ålder. va som känns ännu mer bedrövligt är att hon inte får se sitt barnbarn växa upp, som hon älskade mer än nåt annat. den ända som existerade när vi hälsade på va Billy... ;)
ja fick ingen uppmärksamhet, lr jo, klart ja fick, men ja e VAN att ALLTID få ALL uppmärksamhet,
fast ja förstår henne.

va som känns bra är att d kommer så himla många människor! folk som känner henne sen lång tid tbax, dom som träffat henne en gång o kontaktpersoner o sköterskor som känt henne.
känns så himla bra att tom hennes vårdkontakter kommer, d får mig att känna att hon va väldigt speciell!
hon har satt sina spår hos många!

kommer kännas väldigt konstigt att sitta i kyrkan bara ett par meter ifrån henne.. fast inte få c lr krama henne
d e en fruktansvärd känsla...

men sen e d över..